måndag, februari 09, 2009

Att känna sig fram


Charlie Chaplin sa en gång:

"Vi tänker för mycket och känner för lite"

Citatet når knappast det som kallas verkshöjd, alltså torde jag kunna skriva det här utan att åka dit för brott mot upphovsrätten.

Upphovsrätt är svårt, säger folk. Jag har tänkt länge över saken och har inte kunnat landa en klar och genomtänkt tanke, men en del principer börja falla ut.

1) En enskild eller flera individer får inte skadas av en annans rätt.
2) Därefter ska lagen ha samhällsnytta före annan nytta.
3) Enskilda företag får tjäna pengar på immateriell rätt, eller annan rätt.
4) Staten är den enda som får inneha våldsrätt och straffrätt.

Jag säger inte att ovanstående är rätt. Det är mitt eget sätt att försöka förenkla, men tänker man sig att den första punkten måste vara ledande princip innan lagstiftaren går vidare i sin lagkonstruktion så skulle exempelvis aldrig IPRED1 kunna komma på tal.

För mig ramlar ovanstående fyra punkter ut automatiskt. Jag tänker inte så mycket. Jag gör som Chaplin föreslog; jag känner.
Jag känner att det känns ganska rätt.

Som det ser ut just nu tar man helt andra hänsyn. En komplicerad punkt fem har kommit att gälla oinskränkt. En punkt jag inte ens vill ska finnas:

5) Multinationella företag ska få tjäna pengar oinskränkt, först genom att tvinga marknaden att köpa saker styckevis, trots att det går att distribuera billigare och bättre, därpå ska en straffskatt tas ut på alla upptänkliga tomma lagringsmedia, för folk som inte köper musik kan ju ändå i lönn smygkopiera musik till dessa lagringsmedia, sen ska den multinationella jätten få straffa och bötfälla enskilda individer på blotta misstanken att de närmat sig en upphovsskyddad produkt.

Så tycker just nu nöjesbranschen att det ska se ut. Även lagstiftarna säger att denna ordning är bra och rimlig.

Isobel Hadley Kamptz frågade sig i söndagens Expressen:

"Är tanken att idéer kan ägas och förhindras att användas av andra till godo för samhället?
Spontant talar mycket för det. Man ska kunna tjäna pengar på sitt tankearbete. Men vi ser hur det inskränker forskningsvärlden, där alltmer kunskap blir otillgänglig för människor utanför det egna forskningslaget eller företaget.

Här blir det också tydligt
att immaterialrätt inte alls handlar om det förenklade resonemanget att man ska äga sina tankar. Kampen för patent handlar ju tvärtom ofta om att flera personer tänkt likadant, men att någon var lite snabbare med att kräva skydd. När patenten registreras fråntas konkurrenterna därför lagenligt rätten till sina tankar.
Bland intellektuella är det i dag nära nog självklart att ifrågasätta immaterialrättssamhället.
I veckan höll näringslivsgurun Chris Andersson föredrag i Malmö om gratiskulturen. Alla där var tveksamma till dagens upphovsrätt och till kampen för att rädda dess privilegier.
"

På ett plan håller jag med Isobel. Det är ledsamt men i grunden rätt ointressant att följa denna kamp för döende affärsmodeller.

Men samtidigt visar historien hur lätt mänskligheten låter sig låsa fast i feltänkta och dåliga strukturer och system. Det tog över 70 år att fälla det hemska och statiska system som rådde i Sovjet och när det föll dök man rakt in i ett nytt förfärande dåligt system.

I sammanhanget läser jag med stort intresse Rawl. Han försökte som ett av sina främsta mål att formulera en teori av rättvisa som överensstämmer med våra intuitioner om begreppets innebörd.

Ville han som Chaplin känna sig fram?

Rawls sammanfattar sin teori på följande vis:

Första principen: alla ska ha samma rätt till det mest omfattande system av grundläggande friheter som är förenligt med att andra har ett liknande system av för alla lika stora friheter.
Andra principen: sociala och ekonomiska ojämlikheter ska ordnas så att de är både a) till största förväntade fördel för de minst gynnade och b) knutna till ämbeten och befattningar som står öppna för alla under förhållanden som ger alla skäligt jämngoda möjligheter.



Under min förra postning fick jag i en kommentar en intressant länk till Charles Leadbeater. Se den.

10 kommentarer:

Gun Svensson sa...

Som vanligt är dina tankeprocesser intressanta att ta del av. Leo efterlyser berättelser om hur vi upplever det som vi nu är med om på grund av all integritetskränkande lagstiftning - jag har en länk om det på min blogg. Där jag för övrigt även länkar till dig ;-)

Anonym sa...

Blir inte punkt 1 lätt godtycklig? Den verkar svår att bygga något resonemang på! Skadas inte mediebolagsägarens inkomster av att kopieringen sker, precis som de skadas av fackliga rättigheter? Det är ju sällan det går att lösa politiska frågor utan att någon får ta ett kliv tillbaka.
Micke vK

Anders sa...

@ Farmorgun
Tack och nu har jag börjat följa dina länkar, men så pockade barnen på:)

Anders sa...

@ vfugruppen.

Läs inte punkterna slaviskt.
Läs dem som en intentionsinriktning.

Och visst är det så att olika intressen alltid står i konflikt.

Men lagstiftarens intention just nu är att göra den starke starkare och den svage svagare.

Vad jag försöker göra är att med få ord fortsätta Rawls resonemang.

Läs min intention så. Inte som ett heltäckande förslag.

Anonym sa...

Om jag lagligen kommer över någon produkt, bör jag få använda den. Den som skapade produkten har inte rätt att bestämma över hur jag ska använda den. En biltillverkare får inte hindra mig att bygga om bilen till en buss, eller skapa en exakt likadan kopia av bilen som jag skänker bort. Inte heller kan biltillverkaren hindra mig för att ha bilen i en bilpol. En låttillverkare får inte hindra mig att bygga om låten, eller skapa en exakt kopia som jag skänker bort. Inte heller kan låttillverkaren hindra mig att ha låten i en filsamling. Med "får inte" menar jag "bör inte få".

Lars-Erick Forsgren sa...

Anders. En bra och lättfattlig sammanfatttning dels av hur det borde vara, dels hur upphovsrättsindustrin vill ha det, med politikernas hjälp.

Anders sa...

@ Calandrella. *ler*
Jag är helt med dig.
När du skriver här och nu får jag lust att ändra i mitt inlägg.

Den första paragrafen, det man ska utgå ifrån är:

1) Från början är alla i grunden fria.

2) Om en människa skapar en smörkniv, en cykel, en bil, en sång och ger denna, smörkniv, cykel, bil eller sång till världen.

Då är allt gott. Det är även gott om smörkniven, cykeln, bilen, sången byts mot något annat, exempelvis pengar.

Den som har bytt till sig pengar får göra vad han eller hon vill med pengarna. Den som bytt till sig en smörkniv eller en sång får göra vad han eller hon vill med den.

Man får göra vad man vill av och med alla ting, så länge man inte skadar någon annan.

Det skadar ingen annan om jag målar smörkniven blå. Det skadar ingen annan om jag byter tonart på sången...

Anders sa...

@ Lars-Erick.
Kul! Trodde väl att du skulle läsa intentionen och förstå!

Gun Svensson sa...

Nicklas Lundblad, som recenserat boken Piraterna i SvD, vilken jag bloggat om har också en blogg Kommenterat.net (som han delar med sin bror) och där fann jag ett inlägg som jag tänkte kunde intressera dig
http://myothernotes.com/kommenterat/?p=2166
Förutom att han är medlem i regeringens IT-råd är han chef hos Google, dr i informatik och ordförande i Stockholms Handelskammares IT-politiska utskott. Han gästbloggade hos Mary den 4 februari. På hans blogg fann jag då att Handelskammaren startat en kampanj för att öppna regeringens remissarbete, vilket jag bloggade om den 5 februari.

Anders sa...

@ Farmorgun:
Jag är på väg! *swisch*