Oj

Det ligger eonoer (i vart fall ett helt författarliv) av ofrivilliga undertryckta betydelser i förra inlägget, märker jag.

Jag kommunicerar fast jag inte vill...

Är minst sagt en konstig sak att säga.

Och att jag sätter mig själv i sällskap med Bukowski gör mig förstås bekymrad.