fredag, augusti 04, 2006

Fred som vid Hudayabiyah

Språkbruk i krig och fred

Som författare är jag besatt av språk, hur det används. Tiderna, det politiska klimatet, olika trender, påverkar oupphörligen hur vi använder orden. Jag har ägnat några timmar att leta citat ur den ymniga floran från konflikternas mellanöstern.

Offentligt språkbruk från Israel 90-tal och till nu

Israel har sedan 90-tal talat om att undvika att skada eller döda civila. Man påstår att man utsätter egen trupp för fara hellre än att skada civila på motståndarsidan. Detta har näst intill blivit ett mantra. Israel går, enligt dem själva, extremt långt för att:” avoid civilian casualties”.

På detta plan står Israels språkbruk närmast still. De fortsätter att hävda, vi gör allt ”to avoid civilian casualties.”

Israels motståndare är många, jag väljer i det följande de mest kända och aktuella exemplen.

Offentligt språkbruk från Israels motståndare 90-tal

Arafat talade om politiska reformer av hans egen palestinska auktoritet och institution. Han talade om val.

Men framför allt. Arafat talade om fred med Israel. I talet inflikade han:
"Let us remember the truce of al-Hudaybiyah."

”Låt oss komma ihåg freden vid Hudayabiyah.”

Frasen slank igenom. Vi i väst tog ingen notis om den. Arafat måste fritt få referera till historiska freder, om han så vill. Och vem orkar gräva i historien? Den gäller väl inte nu?

Hudayabiyah var en liten oas som låg mellan Mecka och Medina. Jag vet inte om oasen finns kvar med det var på denna plats som Muhammed höll på att förlora ett slag. Han äskade att man skulle upphöra med stridshandlingarna. Muhammeds anhängare och folket från Mecka lade ned vapnen och de undertecknade ett fredsfördrag som löpte på 10 år. Efter två år ansåg Muhammed att han var så stark att han kunde anfalla Mecka. Han marscherade in i staden utan att möta allt för stort motstånd, eftersom han överraskade fienden.

Plötsligt, när vi känner till denna episod från sjunde århundradet blir Arafats val av historisk referens fylld av innebörd:

”Låt oss komma ihåg freden vid Hudayabiyah”, är inte längre en allmän syftning att människor i alla tider lyckats skapa fred. Snarare tvärt om. Fred betyder inte längre fred. Ordet fred får betydelsen; uppskjuten krigshandling.

Offentligt språkbruk hos Israels motståndare på 2000-talet

Idag talar inte Hizbollah längre om fred. De ägnar sig också mer sällan åt att tänka ut sublima historiska syftningar, sådana som Arafat ofta använde.
Förre ledaren för Hizbollah uttryckte sig mycket rakt till Israel vid ett tillfälle. Han sa:
”We are not fighting so that you will offer us something. We are fighting to eliminate you.”
Och så tidigt som den 22 oktober 2002 sade Hassan Nasrallah, Hizbollahs nuvarande ledare, till tidningen Lebanon’s Daily Star:”If they (the Jews) gather in Israel, it will save us the trouble of going after them world wide.”
Hassan Nasrallahs uttalande är det värsta jag hittat riktat mot det judiska folket sedan nazisterna tog makten i Tyskland och sedan byggde koncentrationsläger och genomförde förintelsen.
I ett tal inför de muslimska ledarna i Malaysia sade Irans president, Ahmadinejad, häromdagen:
"Although the main solution is for the elimination of the Zionist regime, at this stage an immediate cease-fire must be implemented."

Så ser förändringarna i språkbruket ut. Medan Israel står kvar på sin position och med en dåres envishet säger att de till varje pris vill undvika civila förluster hos motståndaren, har motståndaren gjort en glidning från Arafats hudayabiyahanskt formulerade fred till en öppet deklarerad vilja att utrota judarna och eliminera den israeliska staten.

Irans president sluter måhända ofrivilligt den språkliga cirkeln. Ahmadinejad vill eliminera sionisterna, men ser helst ett omedelbart eld upphör så att Hizbollah vid ett senare tillfälle kan utföra själva expedieringen. Ahmadinejad anser att Hizbollah ännu inte är starka nog.

I det sjunde århundradet stod Muhammed utanför Mecka och skrev under en fred som endast var till för att brytas.
I Ahmadinejads föreställningsvärd står nu Hizbollah utanför Tel Aviv och bör göra samma sak.

Ser man till vad som hänt i det offentligt valda språket talar Israels fiender idag klart och öppet vad de egentligen vill uppnå. Total utrotning och eliminering av staten Israel.


Jag är författare, vrider och vänder på ord. Denna förskjutning av valda ord i det offentliga rummet är ett faktum. Jag lämnar åt läsaren att ta ställning vad det kan innebära för tryggheten och den ”verkliga freden” i världen. Om en sådan sak som verklig fred finns.

2 kommentarer:

Patrik Pettersson sa...

Tack för tankar! Mycket viktiga!
Det vittnar om problemen som kommer av att vi inte lever i samma verkligheter. Vi har olika paradigm och olika mytologier för tolkningen av tillvaron. Så använder vi samma ord men talar om olika saker. Inte så konstigt att vi inte förstår varandra.

Anders sa...

Patrikp: Tack. Sen jag började skriva om konflikten har besökarantalet fördubblats, men ingen har velat ge någon endaste kommentar...