måndag, februari 13, 2006

Livsverket.

Jag skriver om Djingis Khan.
Det är rätt tungt. Och så här långt har jag bara orkat med tre böcker på 14 år.
Två, säger kanske vän av ordning. Ja, det kan se ut så, eftersom endast två är publicerade. Men den tredje är skriven och klar. Kommer ut i juli/augusti. Om inte förläggaren blir sjuk. Han brukar bli sjuk av mina böcker. Han får så allvarliga saker som stroke.
Inte kul. Jag lider varje gång jag måste drabba honom med ett nytt manus. För jag vet att han kommer att bli dålig. Det är något suspekt med själva mitt ämnesval.
Fan ta Djingis Khan kan jag tänka.
För att muntra upp mig tänker jag genast på honom som Djingis Pingis.
Det lättar upp lite.
Då ser jag honom framför mig som den pingisboll han var, där han for fram och tillbaka över den euroasiatiska kontinenten som ett jehu och lade under sig allt.

Hur jag kom på ämnet?

Hur jag kom på att skriva om den dystraste person världshistorien frambringat?

Tja. Jag är väl knäpp.

Det måste man vara om man ägnat 14 år av all sin fritid för att bläddra i gamla böcker efter fakta. I perioder har jag bott i en urblåst lägenhet. Jag sålde TV:n. Stereon. Allt löst som gick att sälja – och så for jag iväg till öknar och sånt. Jag letade efter spår. Insöp på plats atmosfären på ställen där han varit 800 år tidigare. Min Djingis Pingis.

Allt det här vansinnet tog extra fart av en textrad jag råkade få reciterad för mig i Uzbekistan, av alla ställen. Meningen hade bara elva ord och påstods komma ur Djingis Khans lag. Så här löd texten som förvandlade mitt liv:

Det är förenat med dödsstraff att stå upp när det åskar.

De här elva orden gav mig ingen ro. De fick mig att börja tänka. Och delvis sluta att hoppa fallskärm. I alla fall så vansinnigt mycket som tidigare. Först tyckte jag att det var det dummaste och mest absurda jag hört. Sen blev det tvärt om. Jag förstod. Det gick upp en aning att världens värsta värsting till härskare med sin lag menade något annat än alla trodde.
Han var rädd om sitt folk.
Han månade om sitt folk.
Han älskade sitt folk.

Han ville inte att de skulle bli träffade av blixten.

Inga kommentarer: